†

vet inte vad jag ska göra med allt. vet inte vad jag ska skriva. brukar lägga över all ångest på mitt miserabla kärleksliv och skriva ner massa trassliga meningar men nu kan jag inte göra det då det faktiskt (för första gången någonsin) inte är miserabelt utan så rätt som det kan bli. tyvärr kvarstår alla andra problem ändå. tomhetskänslan finns kvar. rädslan. hopplösheten. besvikelsen. ångesten. alla idiotiska tankar och känslor och mardrömmar. jag beter mig som om det är försent för allt, som om jag redan förlorat, som om livet är över. kan inte se någon slags framtid hur jag än försöker. vad gör jag om fem år? jag kan inte se mig själv om fem år. kan inte se nåt annat än det jag ser nu. jag önskar att jag hade någon slags dröm om vad fan som helst men det enda jag drömmar om är att bli snygg och smal men jag kommer ändå aldrig se ut som jag vill och skulle väl inte bli lycklig då heller. jävla skit vad fan ska man göra med sig själv och sitt liv? kan man inte få pausa lite bara, jag hänger liksom inte riktigt med. det går för fort. vill ta en paus och gråta floder i någons famn, gråta så jag skakar och ögonen svullnar upp och jag knappt kan andas. gråta tills tårarna tar slut, tills jag fått ur mig allting och sen har jag blivit av med all skit jag går runt och bär på. jag är ju medveten om att det inte fungerar så men det vore skönt om det gjorde det.

nej nu skiter jag i allt (not) och lyssnar på jj. ibland när jag lyssnar på things will never be the same again känner jag för att lägga mig ner och börja grina för det är så jävla fint.

sincerely yours