†

tänk på mig

makeithappennudå

åhhhh orka

THINGS WILL NEVER BE THE SAME AGAIN / INTERMEZZO / MY LOVE

now i'm trying to be assertive, i'm making plans
want to rise to the occasion yeah meet all their demands
but all i do is just lay in bed and hide under the covers
yeah i know i should be brave but i'm just too afraid of all this change
and it's too hard to focus through all this doubt
i keep making these to do-lists but nothing gets crossed out

//

so when I'm lost in a crowd, i hope that you'll pick me out
how i long to be found, the grass grew high, i laid down
now i'll wait for a hand to lift me up, help me stand
i've been laying so long, don't wanna lay here no more
don't wanna lay here no more, don't wanna lay here no more


livet, typ

skev blogg det här. sy-relaterade kategorier etc + helgon.net-deppiga hej jag hatar mig själv-inlägg blandat med bilder på t.ex lil' wayne. aja, la gött så. ikväll ska jag se den gule gubben avner på jazzhuset och be för mig själv. hejdå.

det känns som om jag ska gå sönder när som helst. som om min kropp bara ska lägga av som om hjärnan ska explodera som om hjärtat ska slå sina sista slag för det slår så in i helvete fort hela jävla tiden och man har väl inte hur många hjärtslag som helst? mår så jävla illa tack vare min fantastiskt idiotiska hjärna som tänker helt fantastiskt idiotiska tankar! men jag orkar inte tänka att jag är en idiot ifall det trots allt skulle stämma för då skulle jag känna mig som en ännu större idiot som försökte intala mig att jag inte var en idiot när jag faktiskt var det. ungefär så. jag vet inte vad jag ska göra. jag vet verkligen inte. FML!

sweeeeet wonderful yoooouuu
you maake me happy with the thiings you dooo

agnes ringde precis från barcelona och nu sitter jag här helt tårögd för det blev en sån chock att höra hennes röst för första gången sen hon åkte (ca en månad och två veckor sedan). alla mina bästaste bästa vänner är alldeles för många mil bort och jag saknar er så jag dör. det är så himla ensamt ibland. gbg är inte samma sak utan er, jag är inte samma person utan er. KOM HEM!

FUCK YOU and FUCK YOU!

ikväll lyssnar jag på nordpolen och dör några höstdödar. c ya later.

i was bored så jag gjorde en spotify-playlist. klicka på bilden om ni vill lyssna på na.

1. taken by trees - to lose someone
2. museum of bellas artes - who do you love
3. cobra dukes - airtight (aeroplane mix)
4. studio - self service
5. nhessingtons - you're the summer
6. jj - ecstasy
7. peter bjorn & john - it don't move me (miike snow remix)
8. bye bye bicycle - kairo
9. phoenix - lisztomania (classixx version)
10. ratatat - falcon jab
11. saint etienne - like a motorway
12. strip music - oh my god
13. jay-z/kanye/rihanna - run this town
14. memory cassette - 50mph
15. friendly fires - paris (aeroplane remix)
15. fever ray - when i grow up (version by lissvik)

var som sagt inte alltför pepp på livet igår, men runt halv tolv gick jag till hållplatsen och satte mig på en spårvagn, andades tunga andetag i ca en kvart tills jag kom fram till min destination och fick fint sällskap i en soffa framför en tv och så släppte allt. skönt så. (tack). imorgon ska jag lämna tillbaks en tshirt och leta skor. är väl ganska säker på att jag inte kommer hitta några "höstskor" var jag än letar. blev överlycklig när jag hittade ett par vita tygskor på h&m häromdan, så.. jag lär väl traska runt i dom hela hösten. funderade helt seriöst på att köpa två par bara för att.. men det gjorde jag inte. nu vill jag hitta ett par svarta tygskor med vit sula/vita snören, såg såna på åhlens men tror inte dom fanns i min storlek. bra grej att vara på jakt efter tunna tygskor & ballerina i oktober! *alltid lika smart*

alltså HERREJÄVLAGUD. kvävs! och jag förstår inte ens vad problemet är. beslutsångest. ont i magen. ont i huvudet ont i hjärtat ont i ögonen ont överallt. hjärtat slår boomboomboom x tusen och plötsligt kan man knappt andas, rummet är bara fyllt av damm. öppnar fönstret för att få in frisk luft men börjar frysa på en minut och stänger igen för att sedan öppna och stänga och öppna och stänga osv.. jävla höst. mår illa. vill verkligen inte ha höst, förstår inte alls vad som ska vara bra med den här årstiden. "mysigt att vira in sig i stora halsdukar och stickade tröjor" eller vad man nu brukar skriva. känns så himla bra och trevligt i tanken men det blir ju aldrig så att jag går där i höstsolen bland fina löv och njuter av stunden. verkligheten är en promenad under en grå himmel på blöta gator med iskall vind som blåser håret åt helvete och gör mig till felicia med röda mulen. snyggt, så. fan jävla 2006-flashbacks, FUCK YOU AND FUCK YOU!

vill inte gå upp ur sängen
vill verkligen inte
helvete

jag och mamma kom in på ämnet mössor när vi var påväg till en möbelaffär för att spana på en soffa igår. jag klagade (såklart, what else?!) på att jag inte kan ha mössa. ser ut som en jagvetintevad, helt idiotisk iallafall. mössan pressar ner håret och huvudet ser litet ut och kroppen enorm och ansiktet skevt och hej o hå. det går helt enkelt inte. då berättade min kära mor att min mormor hade samma problem, men att hon då löste det genom att stoppa bomull/papper/någonting innanför mössan så att det blev fylligare och inte såg lika dumt ut. då insåg jag hur trevligt vi hade kunnat haft det tillsammans, jag och märta. vi hade några stunder när jag var liten, men nån gång när jag var runt 9-10 kanske så hände någonting och vi hördes inte av på ca sex år. det jag mindes av henne var en pigg mormor i lila lack-aktig jacka som älskade att gå på stan och baka kakor, och hade jättemånga fina parfymflaskor. när vi träffades nästa gång var på min födelsedag (och hennes, vi fyllde år på samma dag, 17 februari) år 2007 tror jag. då hade hon flyttat till något hem och det var då ingen pigg mormor med lila jacka och papiljotthår jag såg sitta i sin rullstol. herregud en sådan liten skör varelse det var jag såg, förstod knappt att det var hon. samma med morfar. men mormor kunde knappt prata, kom bara små ljud ur munnen. så himla synd, egentligen. att vi aldrig fick lära känna varandra. vi hade nog trivts bra ihop! tänk vilka tips jag hade kunnat få. möss-grejen t.ex! så himla roligt. r.i.p fab mommo märta!

blir inspirerad men inspirationen rinner bara ut i sanden precis som så mycket annat. vill fånga inspirationen, hålla kvar den och skapa någonting. vill hålla kvar tankarna, drömmarna, planerna och motivationen längre än en kvart. vill inte ge upp innan jag ens har börjat. på kvällen innan jag somnar tänker jag; ”imorgon ska jag börja ta tag i mitt liv”. men jag har lurat mig själv med samma lögn varje kväll i flera år nu. om jag bara kunde sluta göra allting så svårt för mig själv. om den här knuten av motstånd & ångest kunde knytas upp någon gång. eller, om jag kunde knyta upp den. jag tycker det är ganska komiskt hur man kan inse vissa saker om sig själv fast samtidigt fortsätta att hålla ögonen stängda. jag tror det finns någon trygghet i det. hur dumt och korkat det än låter och faktiskt är. tror att man (jag, men det är så mkt enklare att skriva ”man” för då erkänner man inte lika rakt ut) haft den där knuten så länge nu att man bekantat sig med den, ser den som en del av sig själv och om man blir av med den delen vad ska då fylla dess tomrum? men det är ju så uppenbart att det bara är negativt. det är ingen knut. det är en jävla tumör. det är ingen del av mig själv och om jag tar bort den kommer det inte bli något tomrum. området kommer bara läkas. men det är väl just det. sen då? om man läks? om man inte har någon ursäkt eller anledning till sitt beteende? men å andra sidan så borde man väl inte ha det beteendet då? men vad ska man göra? jag vet inte? jag vet inte hur jag ska fortsätta för mina ögon är så trötta så att det gör ont och jag har trasslat in orden för mycket nu. ska stänga av datorn, släcka alla lampor, öppna fönstret lite, lägga mig under täcket, blunda och tänka ”imorgon ska jag börja ta tag i mitt liv”.

natt, gbgregn, jj - my swag, my life