POISON IN MY HEAD.

identifierar mig fortfarande med den där känslan. ångesten tomheten helvetet när man går sönder tusen gånger om. nu när man egentligen kan ha det hur jävla bra man vill så känner man ändå någon slags längtan efter att trilla ner i det träsket igen. hur jävla idiotiskt är inte det? herregud. jävla idiot verkligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0